Paulus - omvändelse under trettiotalet

I Jerusalem möter Saul en grupp judar som påstår att Jesus från Nasaret är Guds utlovade frälsare. Saul, som tar sin
tro på djupaste allvar och har en fromhet som överstiger de flestas, anser att deras förkunnelse är helt felaktig. Den behöver tystas, helst vid källan i själva den heliga staden!

Pontius Pilatus var den som år 26 av kejsar Tiberius fått i uppdrag att upprätthålla ordningen i den alltid upprörda provinsen Judéen. Efter flera klagomål om övergrepp kallades Pilatus hem för att förklara sig och kom aldrig tillbaka. I Jerusalem innebar frånvaron av romersk befälhavare att inte all ordning och reda bestod. Ett exempel är att dödsdomar bara fick utfärdas av romersk landshövding. Det var ju därför Stora rådet var tvunget att övertala Pilatus att signera ordern om Jesu korsfästelse.
Trots att judiska myndigheter inte hade rätt att verkställa dödsdomar, stenades evangelisten och diakonen Stefanus till döds efter att ha anklagats för att ha predikat mot Mose lag och mot templet. Det borde rimligtvis inte ha kunnat ske medan Pilatus var kvar i Judéen. Tog Stefanus motståndare chansen att smida medan järnet var varmt så justitiemördade de honom alltså år 36.

Paulus stod vakt nere i Kidrondalen vid huvudvittnenas rockar medan de kastade sina stenar och deltog sedan i pogromliknande förföljelser mot de kristna.


Några månader senare var Paulus på väg till Damaskus för att söka utplåna all tro på Jesus som Messias där.

Det var den resan som blev vändpunkten för Paulus.

Efter ett personligt möte med den uppståndne Jesus förvandlades Paulus från hans hetaste motståndare till mest engagerade medarbetare.


Bilden skulle kunna visa  Raka gatan i Damaskus,
där Paulus tar steget och blir Kristi lärjunge, men
är i själva verket från Jerusalem A.D. 2014.
Den här sidan lades upp den 14 mars 2017. Den korrekturlästes två dagar senare.