Kanaan, Mesopotamien och Egypten under Abrahams liv
(gammaltestamentlig fördjupning)
Genom att vidga perspektivet något, till att innefatta det land Abraham kom ifrån, och färdades igenom på sin väg till Kanaan, är det möjligt att se några mönster som kanske kan besvara frågan om varför nu Abrahams Kanaan inte har några mäktiga stadsstater, ja, knappast några städer alls. Låt oss börja med att titta på de ekonomiska realiteterna i Kanaan och sedan på politiska förhållanden i östra delen av den bördiga halvmånen.
Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn.
Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där HERREN, den evige Guden.
(1 Mos 21:25, 33)
Det blev hungersnöd i landet. (1 Mos 12:10a)
Ekonomiskt beskrivs inte Kanaan som ett land som flyter av mjölk och honung. Istället betonas hur värdefullt vatten är och berättas om hungersnöd. Det här betyder att landet snarare än att vara rikt, är torrt, fattigt och har en befolkning som bara i bästa fall kan äta sig mätt. Torka, fattigdom och svält är de förhållanden Abraham möter i det land Gud lovat hans efterkommande.
Mesopotamien då? Det känner bibelläsarna som hemvist för stora imperier. Nimrod tycks ha byggt det första, sedan flödar namnen förbi med historiens flod: Akkad, Mari, Ebla, Mitanni, Babel, Assur... Vad står det då i berättelsen om Abraham? Vilket imperium är tongivande då?
På den tid då Amrafel var kung av Shinar, Arjok kung av Ellasar, Kedorlaomer kung av Elam och Tidal kung av Gojim, började dessa kungar krig (1 Mos 14:1-2a)
Förvånansvärt nog tycks Mesopotamien på Abrahams tid inte vara hemvist för något imperium alls. Istället finner vi här
vad vi förväntade oss av Kaanans land; mindre oberoende stadsstater.
Avslutningsvis Egypten, som nämns som en av de platser Abraham besöker under ett kortare avbrott i sin vandring i Kanaan.
Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för att bo där en tid.
(1 Mos 12:10).
Själva berättelsen fortsätter kapitlet ut med information om att självaste farao blir betagen av Saras skönhet. Det faktum att Abraham och hans hustru möter landets regent är en intressant detalj i berättelsen, eftersom under det egyptiska Mellersta riket faktiskt finns en huvudstad nära Kanaan. Den ligger i början av Mellersta bronsåldern lite söder om dagens Kairo, uppströms längs Nilen, i Itj-Tawi. Med tanke på att det finns avbildade semitiska besökare betydligt längre söderut i Egypten finns det ingen anledning att tvivla på att Sara och Abraham faktiskt kunnat bli uppmärksammade av faraos hovmän och Sara presenterad för härskaren själv.
Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn.
Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där HERREN, den evige Guden.
(1 Mos 21:25, 33)
Det blev hungersnöd i landet. (1 Mos 12:10a)
Ekonomiskt beskrivs inte Kanaan som ett land som flyter av mjölk och honung. Istället betonas hur värdefullt vatten är och berättas om hungersnöd. Det här betyder att landet snarare än att vara rikt, är torrt, fattigt och har en befolkning som bara i bästa fall kan äta sig mätt. Torka, fattigdom och svält är de förhållanden Abraham möter i det land Gud lovat hans efterkommande.
Mesopotamien då? Det känner bibelläsarna som hemvist för stora imperier. Nimrod tycks ha byggt det första, sedan flödar namnen förbi med historiens flod: Akkad, Mari, Ebla, Mitanni, Babel, Assur... Vad står det då i berättelsen om Abraham? Vilket imperium är tongivande då?
På den tid då Amrafel var kung av Shinar, Arjok kung av Ellasar, Kedorlaomer kung av Elam och Tidal kung av Gojim, började dessa kungar krig (1 Mos 14:1-2a)
Förvånansvärt nog tycks Mesopotamien på Abrahams tid inte vara hemvist för något imperium alls. Istället finner vi här
vad vi förväntade oss av Kaanans land; mindre oberoende stadsstater.
Avslutningsvis Egypten, som nämns som en av de platser Abraham besöker under ett kortare avbrott i sin vandring i Kanaan.
Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för att bo där en tid.
(1 Mos 12:10).
Själva berättelsen fortsätter kapitlet ut med information om att självaste farao blir betagen av Saras skönhet. Det faktum att Abraham och hans hustru möter landets regent är en intressant detalj i berättelsen, eftersom under det egyptiska Mellersta riket faktiskt finns en huvudstad nära Kanaan. Den ligger i början av Mellersta bronsåldern lite söder om dagens Kairo, uppströms längs Nilen, i Itj-Tawi. Med tanke på att det finns avbildade semitiska besökare betydligt längre söderut i Egypten finns det ingen anledning att tvivla på att Sara och Abraham faktiskt kunnat bli uppmärksammade av faraos hovmän och Sara presenterad för härskaren själv.
Jordanslätten
Ett enda geografiskt område har vi kvar innan vi kan gå över från att samla bakgrundsfakta till att dra våra slutsatser kring frågan om när Abraham rimligtvis borde ha levt; jordanslätten i den östligaste delen av landet Kanaan.
Lot såg ut över Jordanslätten, han såg hur vattenrik hela trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyptens land. Detta var innan Herren ödelade Sodom och Gomorra (1 Mos 13:10).
[Då] började dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsha, kungen i Gomorra, Shinav, kungen i Adma, Shemever, kungen i Sevojim, och mot kungen i Bela, det nuvarande Soar (1 Mos 14:2).
Spännande – rikedom och stadsstater möter här vid Abrahams tid. Berättelsen målar upp Kanaan rakt motsatt mot vad vi kan se själva. Den idag öde vildmarken runt jordanflodens nedre lopp var då rikt och fruktbart, men nutidens Israel, uppodlat och vackert, då var torrt och utmanande.
Lot såg ut över Jordanslätten, han såg hur vattenrik hela trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyptens land. Detta var innan Herren ödelade Sodom och Gomorra (1 Mos 13:10).
[Då] började dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsha, kungen i Gomorra, Shinav, kungen i Adma, Shemever, kungen i Sevojim, och mot kungen i Bela, det nuvarande Soar (1 Mos 14:2).
Spännande – rikedom och stadsstater möter här vid Abrahams tid. Berättelsen målar upp Kanaan rakt motsatt mot vad vi kan se själva. Den idag öde vildmarken runt jordanflodens nedre lopp var då rikt och fruktbart, men nutidens Israel, uppodlat och vackert, då var torrt och utmanande.
Sammanfattning av beskrivningen av Kanaans land
Den bakgrundsbeskrivning som berättaren försett Abraham med, medan han som en nomad förflyttar sig i Kaanans
land och bygger altaren på för framtiden strategiska platser – den bakgrundsbeskrivningen är nära nog omvälvande annorlunda än de beskrivningar som ges till Mose och av Josua.
Vad som beskrivs är inte ett rikt land. Kungarna är få. Det annars så normala kanaaneiska mönstret med stora, mäktiga stadsstater tycks i det närmaste saknas. Befolkningen är liten, annars skulle inte Abraham som kan beväpna 300 herdar, men knappast har några legosoldater i sitt följe, orsaka uppmärksamhet på det sätt han gör.
Mesopotamien, en gång Abrahams hemland, beskrivs som hemvist för stadsstater, fast inte alls för ett enda större imperium. Detta är förvånande, eftersom tvåflodslandet sedan det odlades upp med hjälp av sumerisk teknik för konstbevattning sett det ena imperiet efter det andra komma och gå, oftast genom att besegra sin närmaste föregångare.
land och bygger altaren på för framtiden strategiska platser – den bakgrundsbeskrivningen är nära nog omvälvande annorlunda än de beskrivningar som ges till Mose och av Josua.
Vad som beskrivs är inte ett rikt land. Kungarna är få. Det annars så normala kanaaneiska mönstret med stora, mäktiga stadsstater tycks i det närmaste saknas. Befolkningen är liten, annars skulle inte Abraham som kan beväpna 300 herdar, men knappast har några legosoldater i sitt följe, orsaka uppmärksamhet på det sätt han gör.
Mesopotamien, en gång Abrahams hemland, beskrivs som hemvist för stadsstater, fast inte alls för ett enda större imperium. Detta är förvånande, eftersom tvåflodslandet sedan det odlades upp med hjälp av sumerisk teknik för konstbevattning sett det ena imperiet efter det andra komma och gå, oftast genom att besegra sin närmaste föregångare.
|
Landet Kanaan beskrivs i sig självt som torrt och ganska ogästvänligt. Majoriteten av dess invånare är mer lika beduiner, med tält, och hjordar av djur som flyttas från bete till bete och som konkurrerar om det lilla vatten som finns tillgängligt. Torka, svält och fattigdom hör tyvärr till vanligheterna.
Bilden till vänster ger en antydan om läget (foto från Karlstads museums utställning Jerusalem 2015). |
Bara vid jordanfloden är det gott om vatten och där finns rikedom och – kungastyrda stadsstater!
Den här sidan korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 28 november 2020.
Den granskades den 8 januari 2023.
Den här sidan korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 28 november 2020.
Den granskades den 8 januari 2023.