Kyrko- och gudsmötenas tid
Kampen mellan den vapenlöse Judarnas konung och kejsaren i Rom och hans gudar varade nästan tre sekel. Flera gånger såg det ur som om kristendomen var på väg att utrotas. Det kan man läsa mera om på sidan om martyrernas tid.
|
Imperiets sista
försök att utrota kristendomen
Kejsar Diocletianus kanske inte hade uttalat att han skulle utrota kristendomen eller dö under sitt försök, men så var det i alla fall nära att bli. Han startade den sista stora förföljelsen år 303, men tvingades på grund av sjukdom att abdikera två år senare. Hans mindre kände efterträdare Galerius (bilden) fortsatte kampen på liv och död mot de kristna. |
|
|
Medan kampen mot de kristna pågick som hårdast, skakades också imperiet av inbördes strider. Som slutlig segrare skulle kejsar Konstantin komma att stå år 312. Född som en generals son med militär bakgrund hade han av armén hyllats som kejsare i den västra halvan av riket (i York i Britannien). Därifrån ledde han trupperna österut i en lång kampanj genom imperiet.
Inför ett avgörande slag utanför Rom hade Konstantin en vision av ett kors och hörde en röst som lovade honom en seger under korsets tecken. Efter att ha målat kors på sina soldatetrs sköldar krossades det sista motståndet. |
Konstantin blev nu ensam härskare i hela imperiet och kort efter detta utfärdade han det edikt som för första gången någonsin gjorde det möjligt att helt lagligt vara kristen. Den från början lilla enbart judiska gruppen messiastroende avgick till slut med segern mot det allra mäktigaste av riken. Det var året 313.
För kyrkan blev detta en helt ny tid; martyrernas tid övergick i kyrkomötenas.
De två första koncilierna – om Guds natur och Kristi väsen
Kyrkomöten hade sedan år 49 i Jerusalem hållits gång efter annan, men de hade alltid mer eller mindre lokal förankring. Först sedan imperiets fientlighet upphört blev det möjligt att samla möten med kristna ledare från hela kristenheten.
För kyrkan blev detta en helt ny tid; martyrernas tid övergick i kyrkomötenas.
De två första koncilierna – om Guds natur och Kristi väsen
Kyrkomöten hade sedan år 49 i Jerusalem hållits gång efter annan, men de hade alltid mer eller mindre lokal förankring. Först sedan imperiets fientlighet upphört blev det möjligt att samla möten med kristna ledare från hela kristenheten.
|
Det första av dessa så kallade ekumeniska koncilier hölls i provinsen Asien, vid nuvarande Izniksjön i staden år Nicea 325. Förhandlingarna hölls i en byggnad med en stor terass ut mot den vackra sjön. Av den återstår idag knappt en bit mur, men den som är intresserad av marinarkeologi hittar resterna utanför stranden, dit de kanat ner under en jordbävning. |
|
Till Nicea kom 318 församlingsledare (på grekiska episkopoi) som alla överlevt den sista stora förföljelsen, den som trots allt misslyckats med att utrota kyrkan. De kom alla med mer eller mindre synliga bevis för att de stått upp för den Herre som dött för dem genom att vara redo att lida som Hans vittnen. Ärr, amputerade lemmar, kryckor m.m. var deras äretecken. Själva konciliediskussionerna handlade om vem Gud är. Slutresultatet baserades på en mycket bokstavlig läsning av nyckelorden Fader och Son. Om Gud inte förändras, och därför alltid har varit Fader, behöver Han alltid ha haft minst ett barn. Och Sonen kan inte vara skapad, utan född, och till sina egenskaper vara pappas avbild (vilket för övrigt står skrivet i den grekiska texten i Hebr 1:3), dvs. vid sin födelse ärvt samma väsen som Fadern.
Trots den teologiska enighet ledamöterna i Nicea lyckades uppnå, blev frågan inte avgjord där. En fjärdedel av de 318 kyrkoledarna höll inte med och frågan om relationen mellan Fadern och Sonen fick därför ges ett omtag vid det andra ekumeniska konciliet i Konstantinopel året 381. Det hölls i de kvarter som innehöll de statliga representations- och adminstrationsbyggnaderna. Ingenting fanns kvar av dem ens ett årtusende senare, men nutida arkeologer har grävt fram både grundmurar och en hel del fina mosaikgolv.
Trots den teologiska enighet ledamöterna i Nicea lyckades uppnå, blev frågan inte avgjord där. En fjärdedel av de 318 kyrkoledarna höll inte med och frågan om relationen mellan Fadern och Sonen fick därför ges ett omtag vid det andra ekumeniska konciliet i Konstantinopel året 381. Det hölls i de kvarter som innehöll de statliga representations- och adminstrationsbyggnaderna. Ingenting fanns kvar av dem ens ett årtusende senare, men nutida arkeologer har grävt fram både grundmurar och en hel del fina mosaikgolv.
|
|
En ny fråga i Konstantinopel berörde den helige Ande. I samtalen utgick man ifrån den i gudstjänsterna ofta upprepade lovsången. “Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande . . .” som ansågs varit en del av den kristna liturgin redan från början. Att Anden tillsammans med Fadern och Sonen tillbeds och äras, skrevs därför in i konciliets gemensamma trosbekännelse.
Genom ett historiens misstag har bekännelsen från Konstantinopelmötet sagts ha varit från Nicea. När den sjungs eller läses i kyrkorna kallas den därför den Nicenska trosbekännelsen eller Nicenum.
De tre mellersta koncilierna – om Kristi två naturer
Om Sonen varit född med gudomliga egenskaper av Fadern före tiden, och fötts med mänsklig kropp och själ av Maria inne i tiden, måste Jesus som Messias ha två naturer, en mänsklig och en gudomlig. När dessa två naturer förenas i en enda person, kommer de att ha beröring med varandra, så att det gudomliga fullt ut kan få uppleva hur det är att vara människa. Gud kan ta del av hunger och törst, lidande, ångest och smärta, ja Gud kan till och med smaka döden för vår skull!
Genom ett historiens misstag har bekännelsen från Konstantinopelmötet sagts ha varit från Nicea. När den sjungs eller läses i kyrkorna kallas den därför den Nicenska trosbekännelsen eller Nicenum.
De tre mellersta koncilierna – om Kristi två naturer
Om Sonen varit född med gudomliga egenskaper av Fadern före tiden, och fötts med mänsklig kropp och själ av Maria inne i tiden, måste Jesus som Messias ha två naturer, en mänsklig och en gudomlig. När dessa två naturer förenas i en enda person, kommer de att ha beröring med varandra, så att det gudomliga fullt ut kan få uppleva hur det är att vara människa. Gud kan ta del av hunger och törst, lidande, ångest och smärta, ja Gud kan till och med smaka döden för vår skull!
|
Relationen mellan Kristi två naturer var huvudpunkten på agendan under hela tre kyrkomöten. De hölls i Efesos år 431, i Chalcedon år 451 och (återigen) i Konstantinopel år 553.
Chalcedon låg i Asien, mitt emot Konstantinopel på den andra sidan Bosporen. Idag är det en charmerande del av centrala Istanbul. Det är där Hercule Poirot stiger på en färja för att komma med Orientexpressen samma kväll.. |
De två avslutande koncilierna – konsekvenserna av att Kristus har två naturer
Majoriteteten av de kristna i den allra mest östra delen av imperiet, bland annat i dagens Syrien och Egypten, gillade inte beskrivningen av Jesus som en person med två naturer, eftersom de tyckte att även som människa var det ändå hans gudomliga natur som var viktigast och dominersade hans väsen. Som en kompromiss föreslog den byzantinske kejsaren att Kristus visserligen ägde två naturer, men bara en vilja, den gudomliga.
Det sjätte konciliet avgjorde frågan till Kejsarens nackdel utgående ifrån Jesu bön i Getsemane, där det är uppenbart att hans mänskliga vilja vill slippa vad som är gudomligt planerat före skapelsen: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.”
Majoriteteten av de kristna i den allra mest östra delen av imperiet, bland annat i dagens Syrien och Egypten, gillade inte beskrivningen av Jesus som en person med två naturer, eftersom de tyckte att även som människa var det ändå hans gudomliga natur som var viktigast och dominersade hans väsen. Som en kompromiss föreslog den byzantinske kejsaren att Kristus visserligen ägde två naturer, men bara en vilja, den gudomliga.
Det sjätte konciliet avgjorde frågan till Kejsarens nackdel utgående ifrån Jesu bön i Getsemane, där det är uppenbart att hans mänskliga vilja vill slippa vad som är gudomligt planerat före skapelsen: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.”
Detta tredje koncilium i Konstantinopel ägde rum åren 680-81 – och då var den fantastiska kyrkan helgad till guds vishet, Hagia Sofia, redan mer än sekelgammal. Den kom att bestå som kristenhetens störst byggnad till Konstantinopel föll för Ottomanerna försommaren 1453, då den gjordes om till moské. Numera är den museum, öppen för alla och envar som önskar uppleva hur hela taket liksom flyter fritt i luften ovanför besökarna.
|
|
Det sjunde konciliet ägde rum i Nicea 787 och där avgjordes återigen en fråga till kejsarens nackdel. Att det blev så beror bland många andra faktorer att tronen ärvts av en kvinna, som ville återgå till den tro hennes fäder levt och dött i och inte föra vidare några nya kejserliga påfund.
Den kristna kyrka som idag står tom i Iznik finns på den plats där det sista ekumeniska kyrkomötet ägde rum, men är en senare version. Originalet har jämnats till marken av en jordbävning.
Den kristna kyrka som idag står tom i Iznik finns på den plats där det sista ekumeniska kyrkomötet ägde rum, men är en senare version. Originalet har jämnats till marken av en jordbävning.
|
|
Den klassiska kristendomens fullbordan
Med 700-talets slut har de kristna efter sekler av bön och samtal enat sig om kärnan i sin tro. På grekiska tycks det mesta av det som behöver skrivas ner nu vara ventilerat och formulerat. Den stora teologiska läroboken som skrevs av Johannes av Damaskus blir därmed den klassiska kristendomens höjdpunkt och krona och kommer att användas som teologisk källa och lärobok under århundraden framöver.
Den latinsktalande kristenheten har under de sju konciliernas tid lidit av ekomisk nedgång, politisk instabilitet och folkvandringar med dess olika invasioner. Vårt Frankrike har kristnats tre gånger. Efter att i tur och ordning ha invaderats av olika folkstammar har missionen helt enkelt fått börja om. Först år 800 syns en kulturell ljusning i och med den Karlovingiska renässansen.
Samtidigt är det nu öst och väst börjar glida ifrån varandra. När den italienskfödde Anselm, som ska avsluta sitt liv som ärkebiskop i Canterbury, ger sig på frågan om Kristi liv och verk i boken “Varför Gud blev människa” utgår han mer från germanska folkstammars kultur i sina resonemang än de grekisktalande kyrkomöternas fasta grund.
Med 700-talets slut har de kristna efter sekler av bön och samtal enat sig om kärnan i sin tro. På grekiska tycks det mesta av det som behöver skrivas ner nu vara ventilerat och formulerat. Den stora teologiska läroboken som skrevs av Johannes av Damaskus blir därmed den klassiska kristendomens höjdpunkt och krona och kommer att användas som teologisk källa och lärobok under århundraden framöver.
Den latinsktalande kristenheten har under de sju konciliernas tid lidit av ekomisk nedgång, politisk instabilitet och folkvandringar med dess olika invasioner. Vårt Frankrike har kristnats tre gånger. Efter att i tur och ordning ha invaderats av olika folkstammar har missionen helt enkelt fått börja om. Först år 800 syns en kulturell ljusning i och med den Karlovingiska renässansen.
Samtidigt är det nu öst och väst börjar glida ifrån varandra. När den italienskfödde Anselm, som ska avsluta sitt liv som ärkebiskop i Canterbury, ger sig på frågan om Kristi liv och verk i boken “Varför Gud blev människa” utgår han mer från germanska folkstammars kultur i sina resonemang än de grekisktalande kyrkomöternas fasta grund.
|
Eftersom detta nu inte ska handla om germaniseringen av kyrkan, ej heller om latiniseringen och intellektuali- seringen under högmedeltiden, avslutar vi med en bild av Hagia Irene-kyrkan i Istanbul, helgad åt helig frid och fram till 1450-talet den Ekumeniske patriarkens katedral, en av de få kyrkor i dagens Turkiet som aldrig gjorts om till moské.
|
Denna sida skrevs färdig den 26 maj det 2015:e året efter vår Frälsares födelse.
Den flyttades till sin nuvarande plats den 5 augusti året 2016.
Den 19 maj 2019 rättades ett skrivfel; det var 318 delegater vid det första kyrkomötet i Nicea, inte 381, som det stod förut.
Den flyttades till sin nuvarande plats den 5 augusti året 2016.
Den 19 maj 2019 rättades ett skrivfel; det var 318 delegater vid det första kyrkomötet i Nicea, inte 381, som det stod förut.