Exilen - Sjuttio år av underdånighet under Babylon

Assyrien försvann ur historien år 612 f.Kr. Strax kom kampen om medelhavskusten att stå mellan Egypten och Babel.

Illa sedda i Mesopotamien var Egyptiska provinser Necho upprättat
i Syrien. De anfölls av den babyloniske kronprinsen Nebukadnessar men han hann bara driva den egyptiska armén på flykt innan han 605 f.kr. fick bud om sin fars död och tvingades till en snabb återresa för att krönas till kung i Babylon.

Redan samma år återvände Nebukadnessar till Syrien och medel- havskusten. Med sig hem (berättar den babyloniska krönikan på bilden till höger) hade han en omfattande tribut samt (står det i  Bibeln) från Jerusalem  en gisslan av unga begåvade judiska män.
En av dem var profeten Daniel.

Sitt livs värsta nederlag led Nebukadnessar strax före (vårt) nyår
601 f.Kr. när han med så stora förluster tvingas dra sig tillbaka från Egypten, att han inte kunde göra militära kampanjer året efter.

I Jerusalem hoppades då den nye kung Jojakim att Nebukadnessar skulle vara alltför upptagen med allt annat och slutade att betala skatt till Babylon.

Nebukandessar var visserligen energiskt engagerad med att bygga ut Babylon till att bli en av den antika världens sju underverk, men lika mycket med att hålla ordning och reda i sitt imperium. Här är en riktigt stor lertavla full med skryt om allt som han åstadkommit:

Året 597 f.kr. dog oväntat Jojakim med Nebukadnessar för andra gången utanför Jerusalems murar. Judas 18 år unge tronföljare Jojakin valde att kapitulera och det skulle göra honom till en av de mest långlivade regenterna i Davids familj. Nebukadnessar tog med honom, hans mamma och hov till Babylon och satte hans farbror att regera Jerusalem.
På baksidan av lertavlan högst upp till höger står till och med datumet 16 mars för detta.

Farbrodern, Sidkia, hoppades på stöd från Egypten för att återvinna Juda rikes frihet. Det hoppet blev anledning till Nedukadnsessars tredje resa till Juda – och det davidiska kungadömets undergång. Vi har kvar meddelanden sända från småstäderna runt omkring till befälhavaren i Lakish som visar hur lite motstånd Juda kunde bjuda Nedukadnessar (nedan till vänster, från Britsh Museum).

Inte heller Jerusalem var någon hård nöt för den Babyloniska armén. Den här gången hade Nebukadnessar tröttnat. Jerusalem evakuerades och brändes ner (ruinerna nedan till höger kan beskådas i Davids stad, Jerusalem). Folket togs med till Babylon.

Arkeologerna har hittat ett rum med sigillavtryck i lera, som suttit på arkiverade dokument. En av ägarna till sigillen var Jeremias skrivare Baruk:

---

De judar som kom till Babylon på Nebukandessars order måste ha gjort stora ögon. Även om Hiskia utvidgat Jerusalem kraftigt för att kunna rymma invandrare från Israel efter Assyriens anfall, var judarnas huvudstad inte större än att den kunnat få plats innuti Nebukadnessars palats. Vilket som helst av dem!

Bilderna här under är dels från Babylons paradgata, processionsvägen till Marduks tempel (till vänster, från Ashmolean Museum i Oxford; dels en tegelsten stämplad med Nebukadnessars alla namn och titlar (nu i British Museum).

Den läskunniga judiska intelligentian fick i Babylon på allvar tillgång till en stor mängd litteratur. De kan ha läst den och känt behov av att uppgradera sin skapelseberättelse en del. Nej, hävdar den nu, varken sol eller måne är några gudar, de är himlakroppar skapade av Gud. Nej, antyder den, det var inte den babyloniske hög-guden Marduk som besegrade kaos och bringade ordning till kosmos, det var ingen annan än Israels Gud.

Böckerna nedan är dock ur biblioteket i Nineve, som Nebukadnessars far sett till att bevara åt oss genom att bränna lertavlorna till keramik när han i eld lät förstöra palatset.

Judarna överlevde Nebukadnessar. Kung Jojakin förvandlades från att ha varit satt i husarrest till hedersgäst vid nästa babyloniske konungs hov. Kanske var det för att Evil-Merodak som kronprins sjäv suttit i fängelse på order av samme kung Nedukadnessar? En gren av Jojakins familj skulle leva kvar i Babylon flera hundra år. Familjens överhuvud hade titeln “Fångenskapens furste”.

Det Babyloniska imperiets siste kung hette Nabonid. Han tillbringade stora delar av sin regeringstid i en oas ute i öknen. Till och med när  perserna kom antågande var han annorstädes och lämnade huvudstaden i händerna på sin son Belsassar.

Till höger en kopia av en av källorna till detta. Cylindern är en redogörelse för flera tempelrenoveringar Nabonid lät göra, bland annat till månguden Sin i Haran, och där nämns också Belsassar vid namn.

Kvar i babylonisk fångenskap var också profeten Daniel. På den skälvande sista natten upphöjdes han till den tredje viktigaste i riket. En kortvarig utnämning eftersom Babylon omedelbart övergick i medisk ägo! Perserkungen Kores drog vidare mot dagens Turkiet och satte en för oss okänd 62-åring att regera i Babel under ett par år.


Sidan rättades den 26 juni 2017 efter genomläsning av den Babyloniska krönikan - Nebukadnessar kom till Jerusalem året 605 som nykrönt kung, inte som kronprins.
Den rättades igen den 19 maj 2019 genom att Nabonids cylinder fick ersättta tidigare bild på perserkungen Kores dito.
Denna sida uppdaterades den 9 februari 2020 med bättre bilder av Nebukadnessars skryt, Lakishbreven och böcker från Assurbannipals bibliotek (foton tagna på British Museum med en smartare mobiltelefonkamera vid jultid 2019).
Texten korrekturlästes och rättades den 1 december 2020 med den märkliga successionsordningen efter Josias död 607.
Bild och text om den Babyloniska krönikan och avslutningen las till den 2 augusti 2021.