Järnålder ett - Bibelns domartid

Den politiska och ekonomiska stabiliteten som varat flera århundraden under Yngre bronsåldern går under i en serie katastrofer av närmast apokalyptiska mått i övergången till Järnåldern. Orsaken är dels folkvandringar, dels den nya effektiviteten av vapen av järn.

Till Grekland kommer nu förfäderna till det som ett millennium senare ska vara det klassiska Grekland.

Hettitiska imperiet och Kanaans stadsstater konfronteras med de så kallade sjöfolken, en samtidig invasion till lands och sjöss av egeiskt ursprung. Det hettitiska imperiet krossas. Hettiterna överlever bara i några små småstater. I Kanaan förstörs en mängd städer men den kananeiska kulturen finns kvar eftersom de flesta städer återuppbyggs igen.

Först när de når Egypten stöter sjöfolken på patrull och hindras från fortsatt framryckning av en heroisk insats ledd av farao Ramses III.1 Resultatet blir att den Kananeiska kustslätten framöver kommer att bebos av ett av sjöfolken. Bibeln kallar dem Filistéer.

1Han kommer inte från samma familj som den store Ramses II, men från en som för att behålla kontinuiteten med det förflutna har övertagit både tronen och kunganamnet.

Av Ramses III:s alla utmaningar var filistéerna bara en. En annan var de stora byggnadsarbetena, som han fortsatte med på samma sätt som sina företrädare. Men utan den stora arbetsstyrka bronsålderns faraoner hade utnyttjat var det nu vackert att betala. Både byggena och försvaret mot sjöfolken kostade stora klöver. Ramses III:s alla efterträdare (med samma namn men allt högre nummer) ärvde ett land som såg magnifikt ut, men med en allt tommare statskassa. Snart efter Ramses III:s död föll imperiet samman och Egypten retirerade från Kanaans land.

Vad hade då hänt med hebréerna? Bibeln berättar att de efter en lång vandring bosatte sig i Kanaans land. De har knappt hunnit dit innan de konfronteras av Filistéerna men några egyptier nämns inte. Det betyder att det är först under tidig järnålder de blir bofasta. Det är också nu deras namn för första gången bevaras till eftervärlden. Farao Mernefta, direkt efterträdare till den store Ramses II, nämner dem som ett folk (inte en stadsstat eller ett rike) vilket ju passar väldigt bra med Bibelns berättelse om ett folk med tolv stammar, styrda av karismatiska domare och siare.

Det har under Yngre bronsåldern varit tradition att nykrönta faraoner ska göra militära expeditioner och hugga in sina segerrapporter i sten. Tyvärr har vi, som kan läsa även motståndarsidans version, lärt oss att egyptiska monument har en förmåga att kunna överdriva. Merneftas inskription om att “Israel ligger öde” får nog tyvärr betraktas som sådant – ren propaganda för hemmafronten, så att säga.

Namnet Israel skrivet med hieroglyfer

Under tidig järnålder har arkeologerna också upptäckt de äldsta bosättningarna i bergsbygden i vad som senare kallas Judéen och Samarien. De ligger under vad som senare är byar väldigt tydligt bebodda av hebréer och har en obruten kontinuitet med dem. Här finns alltså domartidens israelitiska bosättningar rakt under kungatidens!

Så finns det alltså i Kanaan tre olika folkslag, filistéer, hebréer och kananéer. Arkeologerna kan skilja dem åt eftersom de har olika formgivning på sina krukor. Filistéerna har kvar en egeisk design med vackra mönster och fiskar, kananéerna efterliknar sina föregångare, medan hebréerna nöjer sig med en enda liten utsmyckning på sina, som liknar en krage runt öppningen.

Ett annat sätt att skilja främst filistéer från hebréer är att de förstnämnda åt fläsk, vilket fortfarande inte förekommer i Israels folk. En titt på kvarlämnade matrester är alltså nyttig information. Eller egendom. Israeliterna har inte lämnat några vapen eller järnföremål – och inte heller några gudafigurer. Däremot har arkeologerna hittat en nybörjares egen inristning av bokstäver.

Hebréerna har också en speciell arkitektur för sina hus. Den verkar de ha uppfunnit på plats och sedan använt överallt.
I de tidigaste lagren i deras byar är bostäderna byggda i samma form som vandrares tält. Det tyder på att hebréerna har invandrat österifrån som Bibeln berättar för oss.

Överraskande nog finns det i fynden från Israels domartid även skrivet material. Pergament eller papyrus har inte varit långlivade på grund av landets fuktiga vintrar, men vad som ristats i sten håller länge. År 1977 hittade arkeologer i skikt från domartiden den sten vars kopia avbildats ovan. Innan dess kände man till handtag till krukor med text skrivet på.

Sista raden är det hebreiska alfabetet, skrivet från vänster till höger, med mycket tidiga former på bokstäverna och två bokstäver omkastade, precis som vi kan se i några mycket gamla alfabetiska psalmer. 11oo-talet f.Kr. dateras skriften till.

Farao Merneftas stele förärades här ytterligare en avbildning den 1 mars 2019.
Namnet Israel skrivet med hieroglyfer las till dagen efter.
Abecedariet från Izbet Sartah flyttades från sidan om Israels enade rike den 20 maj 2019.
Den här sidan korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 1 december 2020.
Den kontrollerades gentemot nya rön och korrekturlästes utan sakändringar den 2 aug 2021 och 7 jan 2023.