Ett uttåg före det hettitiska imperiets undergång
(gammaltestamentlig fördjupning)

Själva höjdpunkten i hebréernas berättelse om sin befrielse innehåller en intressant antydan om att den bör ha skett innan hettiternas kultur försvunnit in i historiens glömska. Eftersom imperiet Hatti föll när Sjöfolken kom till östra Medelhavet skulle då uttåget ur Egypten inträffat senast i slutet av bronsåldern just före övergången till Järnålder I.
Den bibeltext som antyder kunskap om hettiternas kultur är ingen annan än Förbundets text, given till Israel av Gud själv på Sinai berg efter att Han har fört dem ut ur Egypten från slaveriet. Förbundet är skrivet i tre tydliga delar. Sist kommer själva villkoren, alltså vad HERREN beordrar Israel att göra. Före budorden finns emellertid två introduktioner, både förbundsstiftarens Namn och orsaken till dennes rätt att föreskriva förbundets villkor:

Jag är HERREN, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret (2 Mos 20:2).

Poängen här är att inget annat känt bronsåldersförbund än just Hettiternas innehåller en sådan dubbel inledning.

Bilden (till vänster) visar Mursulli II:s förbund med staden Aleppo, nu i British Museum, London
Ytterligare en poäng är att det handlar om ett vasallförbund. Hettiterna föreskriver sin vilja för en underordnad part i förbundet. På samma sätt förskriver Gud villkoren för Israel; att de ska lyda Honom och fullgöra Hans vilja.
En diplomat som ledare för Israel?

Nu hör det till historien att de kapitel som följer på De tio budorden och som sägs vara nedtecknad av Israels ledare och inte, som stentavlorna, skrivna med Guds eget finger, har precis samma struktur som de Hettitiska härskarnas vasallförbund.

Enklaste sättet att förklara detta är att postulera att Israel i sin höga krets av ledare vid den här tiden borde ha en högt utbildad och väl erfaren person, inte minst som diplomat, med kunskap om egyptisk utrikespolitik och om strömningarna i hennes tongivande grannar.
Bibeln nämner en enda sådan; en adopterad son till en faraos dotter, uppfostrad vid hovet och också utbildad som en prins:

Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och uppträdde med kraft i både ord och handling
(Apg 7:22).

Utan detta skrivna vittnesbörd om existensen av en högt utbildad israelitisk ledare skulle vi själva ha tvingats dra slutsatsen att det måste ha funnits en. Dessutom, utan att känna hans namn, vad vore mer naturligt än att använda det egyptiska ordet för son, som vi redan sett i flera faraoners namn: Mose.

Ett sista vittne till hebréernas uttåg

De hebreiska källorna själva ger dessutom en tydlig bild av det tidsfönster då uttåget ur Egypten måste ha ägt rum. Låt oss studera berättelsernas birollsinnehavare, alltså alla motståndare israeliterna och deras ledare ställs inför. Varje ny generation ledare beskrivs nämligen med sin egen tydliga fiende.

Mose tvingas till kamp mot egyptierna; Joshua mot kanaanéerna and domarna mot filisteérna.

Det faktum att det i Kanaans land varken finns egyptiska soldater eller filisteiska styrkor när Josua ska leda israeliterna in i det Förlovade landet stänger in just ankomsten till landet inuti en kort tid mellan då Egypten förlorat kontrollen över sin norra buffertstat och då filistéerna etablerar sig i sina fem städer på slätten vid medelhavskusten. Den tiden är den korta övergångstiden mellan den Yngre bronsåldern och Järnålder I, vilket ju återigen pekar på att hebreerna har lämnat Egypten i slutet av Yngre bronsåldern och därmed bidragit till Nya rikets sammanbrott genom att undandra det både arbetskraft och guld.

Bilden nedan till vänster: Josua gömd mellan Egypten som bronsåldersstormakt och järnålderns Filistér
(Ramses II i förgrunden, filistéisk keramik i bakgrunden - båda  idag i British museum, London).

Nedan till höger: med  imperiets rikedom kraftigt minskad, måste senare faraoner återanvända Ramses II:s sfinx
(Mernefta och Shosenq) i Louvren, Paris.
Josua själv lever således under brytningstiden mellan järn- och bronsålder och leder Israel hem under den tid Egyptens nya rike krymper ihop och tar slut och nildalen återigen delas i flera kungadömen.

Arkeologin bekräftar att det är just denna tid Israel kommer till det land Gud lovat Abraham att de ska få och bosätter sig där:

I slutet av Yngre bronsåldern faller egyptens Nya rike samman med början i buffertstaerna I norr. Bibelns berättelse är därför helt korrekt när den inte nämner några egyptiska styrkor som försöker hindra hebréerna att invandra. Egypten själv nämner nu dessutom Israel som ett självständigt folk, men ännu inte ett rike.

De skogsbevuxna bergen i mitten av Kanaans land, som senare kommer att kallas Judéen och Samarien odlas nu upp och befolkas genom att det snabbt växer upp en mängd små landsbygdsbyar.

Från nordväst anländer Sjöfolken med sina järnvapen och gör bokstavligen slut på bronsåldern vart de än kommer. Filistéerna är ett av dessa folk.

Sist men inte minst; Israel sätter upp minnesstenar på flera ställen längs sin vandring från slaveri till frihet som en egen nation. Detta enligt tidens sed; alltså bronsålderns. Med yngre bronsålderns slut är minnesstenseran också över, vilket återigen visar på övergången mellan brons- och järnåder som den tid då israeliterna anländer till sitt eget land.
Med Josuas intåg i Kanaans land med alla de förenade israelitiska styrkorna börjar emellertid ett nytt kapitel i Israels historia och en ny bibelbok, så fördjupningen om slaveri och befrielse får sluta här!

Eller kanske inte - berättelsen är slut, men forskarna har fortsatt sitt arbete och två saker ser ut att vara värda att titta närmare på. Läs vidare i epilogen nedan.
Klappat och klart! Slutsatserna kring Israels uttåg ur Egypten publicerades den 10 jan 2016.
De faktagranskades och korrekturlästes 18 januari och flyttades till denna plats den 5 augusti 2016.
Epilogen las till den 22 januari 2017.
Texten korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 28 november 2020.
Fotot på de stående stenarna ersattes med ett bättre den 8 januari 2023.