Var i tiden placerar vi in Josef?
(gammaltestamentlig fördjupning)

I tidigare fördjupningsavsnitt kunde vi dra slutsatsen att de meteorologiska och ekonomiska bakgrundsfaktorer som vävts in i berättelsen om Abraham passar utmärkt väl ihop med vad vi numera vet om förhållandena vid början av mellersta bronsåldern. Som det sammanfattas på ett annat ställe i skriften:

I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. I tro slog han sig ner i det utlovade landet som i ett främmande land och bodde i tält liksom Isak och Jakob, som hade fått del i samma löfte. Ty han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt. (Hebr 11:8-10)

Detta faktum tillsammans med svenska arkeologers slutsats att städerna runt nuvarande Döda havet förstördes av en naturkatastrof i början av mellersta bronsåldern gjorde att vi kunde placera Abrahams liv i begynnelsen av det andra årtusendet före vår tideräknings början.

Nu ska vi följa upp den slutsatsen. Levde Abraham i början av mellersta bronsåldern, då måste Josefs familj ha kommit till Egypten senare under samma tidsepok. Dert är en intressant hypotes att pröva, för om den håller streck stöder den ju vår tidigare konklusion om Abrahams kronologi.

Bakgrundsfakta: Egypten under mellersta bronsåldern

Det berättas att Abraham hade besökt Egypten – och han var sannerligen inte ensam om det. Egyptens andra tid som enat rike, mellersta riket, utgör det mesta av den mellersta bronsåldern. Det var en ovanlig tid av öppenhet och välkomnande i Egypten. Folk med många ursprung och tungomål, och bland dem även semitiska stammar som till exempel Abrahams, kom och gick för att köpa mat eller söka arbete eller bete för sin boskap.

Bland de semiter som kom till Egypten under mellersta riket fanns de som fann statlig anställning; i armén eller i komplicerade industriella aktiviteter.

Två grupper är särdeles intressanta för oss.
En karavan semitiska köpmän i övre (södra) Egypten

Gruvorna i Sinai

Alfabetisk inskription (ovan) från Sinai
(copyright 1973 Yigal Yalon)

Stenbrottens gudinna Hathor (nedan)
idag i British museum, London.

Garnisonen i Wadi El-Hôl


Först kan vi titta efter vad som finns på Sinaihalvön. Ogästvänlig men rik på mineraler, erbjuder den både turkos och koppar. Redan vid sekelskiftet år 1900 hade Flinders Petrie upptäckt spår av gruvdrift. Han la också märke till inskriptioner på väggarna vid ingången till flera gruvgångar.

De texter som inte hade egyptiska hieroglyfer såg ut att vara uppbyggda av bara ett fåtal enkla tecken och Petri tänkte att de var föregångare till vår alfabetiska text.

Eftersom han varken kunde läsa eller datera texten, gissade han (tyvärr fel) att detta var fattiga semitiska slavarbetares klotter från den yngre bronsåldern.

Några årtionden senare gjorde en liten statyett med tvåspråkig text det möjligt att förstå vad det var som ristats in i gruvorna.

Det var böner! Varje ny gruvsäsong (alltså vinter, ty all annan tid är det för varmt) inleddes med att det skrevs in en bön om beskydd och framgång till gruvornas egen gudinna, lejoninnan Hathor.

Detta gjordes uppenbarligen av såväl egyptierna, med  hieroglyfer, som av de inhyrda semitiska specialisterna
på gruvdrift, med deras egen skrift.

Tur för oss att de inte valde olika skyddshelgon eller hade olika namn på dem, utan att semiterna helt enkelt tagit över den etablerade egyptiska religiösa infrastrukturen -
i utbyte fick ju egyptierna det semitiska kunnandet!
Runt sekelskiftet 2000 upptäcktes två inskriptioner på andra sidan Nilen från Sinai räknat, i en dalgång som leder in från Libyen till en av Egyptens stora klassiska huvudstäder; Thebe vid konungarnas dal.

Inskriptionerna som huggits ut ur klippväggen kommer från den andra gruppen semiter intressanta för oss. De är legosoladater och ökenspejare med uppgift att hindra överraskande anfall genom detta hål i Egyptens annars täta naturliga försvarsverk mot väster.

På samma vägg finns semiternas överordnades alla titlar och namn, skrivna på ett sätt som var typiskt under det mellersta rikets tid. Att garnisonen, som leds av egyptiske generalen Bebi, består mest av semitiska gästarbetare, framgår av generalens själva titel. En av Bebi's egyptiska medarbetare skriver att han är på plats under det 26e året under farao Ahmenehmet III:s regering.

Genom att se likheterna mellan tecknen använd på båda ställena kan Flinders Petries gissning att detta är någon föregångare till vårt eget alfabete bekräftas – samtidigt som hans datering visar sig vara flera sekel för sen. De äldsta kända alfabetiska inskriptionerna vi har tillgång till är från höjdpunkten av Egyptens mellersta rike, under slutet av 12e dynastin, så alfabetet är snart 4 årtusenden gammalt.

Vad stod det då på klippväggen väster om Nilen? Det har mig berättats att de semitiska soldaterna ristat in ett och annat de misstyckte om sin överordnade general Bebi. Det är han ju själv lyckligt ovetande om!
Inskription nummer 2 från Wadi El-Hôl (ovan)
Darnell, Dobbs-Allsopp, McCarter et.al.



Alltid Allvarlige Ahmenemet III  (nedan)

Appendix - Alfabetets användning
Kilskriftens utveckling (från vänster till höger)

Källa: British Museum, London, 2004
Alfabetets utveckling (uppifrån och ned)

Källa: Israel Museum, Jerusalem, 2014
En egyptisk hieroglyfvotivbön ersattes ovan med en reproduktion av protoalfabetisk sinaitisk text den 23 jan 2016.
Migration till ett särskilt avsnitt med fördjupad information skedde den 5 augusti 2016.
Den här sidan korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 28 november 2020.
Bilden på Hathorstatyn byttes till den som hittades i Sinai vid nästa korrekturläsning den 8 januari 2023.