Kanaans styrande skikt under Abrahams liv
Berättelsen om Abraham nämner flera stycken av samhällets ledare i Kanaans land under den tid som Abraham är där. Låt oss titta på de tre olika tillfällen som sådana nämns.
Mamre och hans bröder Eshkol och Aner var i förbund med Abram. (1 Mos 14:13 resp 24b)
Abraham tog får och kor och gav Avimelek [kungen i Gerar], och de slöt förbund med varandra.
(1 Mos 21:27 respektive 20:2)
Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste,
och han välsignade Abram:
”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himlens och jordens skapare.
Välsignad vare Gud den Högste, som gav dina fiender i ditt våld.”
(1 Mos 14:18-20a)
Den första uppsättningen ledare Abraham möter är tre amoréerbröder; Aner, Eshkol och Mamre. De ser Abraham som en man med intressen liknande deras egna, och ingår därför ett förbund, d.v.s. sluter en överenskommelse om stöd och ömsesidigt skydd, med honom.
Mamre och hans bröder Eshkol och Aner var i förbund med Abram. (1 Mos 14:13 resp 24b)
Abraham tog får och kor och gav Avimelek [kungen i Gerar], och de slöt förbund med varandra.
(1 Mos 21:27 respektive 20:2)
Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste,
och han välsignade Abram:
”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himlens och jordens skapare.
Välsignad vare Gud den Högste, som gav dina fiender i ditt våld.”
(1 Mos 14:18-20a)
Den första uppsättningen ledare Abraham möter är tre amoréerbröder; Aner, Eshkol och Mamre. De ser Abraham som en man med intressen liknande deras egna, och ingår därför ett förbund, d.v.s. sluter en överenskommelse om stöd och ömsesidigt skydd, med honom.
Arkeologin har bekräftat att Jerusalem är en mycket gammal stad, i själva verket har den grundlagts redan innan Abrahams Ur. I muséet Ir-David, Davids stad, går det att se framgrävna rester av de murar Abraham måste ha stått vid under sitt möte med Melkisedek (Längst ner och närmast betraktaren).
|
Den tredje ledaren Abraham möter är verkligen regent
i en stadsstat, Avimelek av Gerar. Han sluter också ett förbund med Abraham. Genom att läsa textens hela sammanhang blir det emellertid tydligt att motivet är rädsla. Avimelek fruktar Abrahams styrka och makt (vilken berättelsen framöver kommer att avslöja är ungefär trehundra man). Den andre Kanaaneiske ledaren Abraham möter går ut ur sin stad på samma sätt som en vasall kommer ut för att möta sin länsherre, eller borgmäsatren sin kung, när denne kommer på besök. Denne är den mest kände av Kanaans ledare vid den här tiden; han är (präst)kung i (Jeru)salem. |
Abraham gör alltså intryck. Han möts med respekt i Jerusalem, fruktan i Gerar och ses som en lämplig allierad av tre invandrade amoréer. Han går inte obemärkt genom Kanaan. Detta faktum säger en hel del om läget i det land Abraham vandrar genom.
Josuas Kanaan skulle sett hela Israels folk som en grupp småfolk. Vi skulle använt ordet myror. Trots att Abraham sannerligen inte representerar ett imperiums militära styrka ses hans grupp som stor och betydelsefull. En stadsstat i normalt skick skulle sett Abraham som en beduin och beslutat om att ge honom tillträde till sitt territorium eller inte, bestämt om hans boskap skulle få beta på skördad åker, möjligen köpt eller sålt lite – med lämpliga skatter utkrävda. Allt detta med ett dolt hånleende av att själv vara så mycket mer civiliserad än nomaderna.
En viktig slutsats att dra här är således att Abrahams Kanaan inte alls verkar bestå av mäktiga städer. Kungarna är få och deras styrka liten. Det är ett annat Kanaan än Josuas som berättaren låter Abraham vandra omkring.
Detta leder oss förstås över till frågan varför det är så.
Josuas Kanaan skulle sett hela Israels folk som en grupp småfolk. Vi skulle använt ordet myror. Trots att Abraham sannerligen inte representerar ett imperiums militära styrka ses hans grupp som stor och betydelsefull. En stadsstat i normalt skick skulle sett Abraham som en beduin och beslutat om att ge honom tillträde till sitt territorium eller inte, bestämt om hans boskap skulle få beta på skördad åker, möjligen köpt eller sålt lite – med lämpliga skatter utkrävda. Allt detta med ett dolt hånleende av att själv vara så mycket mer civiliserad än nomaderna.
En viktig slutsats att dra här är således att Abrahams Kanaan inte alls verkar bestå av mäktiga städer. Kungarna är få och deras styrka liten. Det är ett annat Kanaan än Josuas som berättaren låter Abraham vandra omkring.
Detta leder oss förstås över till frågan varför det är så.