De största storbyggarna - faraonerna i familjen från Rameses
(gammaltestamentlig fördjupning)

Seti I lät i sitt magnifika tempel i Abydos hugga ut namnet på alla de som styrt Egypten före honom. Nåja, inte precis alla, några tyckte han att det vore bäst för att upprätthålla den gudomliga ordningen om han kunde få Egypten att glömma. Hatshepsut och Tutankamon, bland andra.
Läs mer om hur det  påverkar vår kunskap om egyptisk kronologi här!

Till höger ett fragment  den stora faraokavalkaden
(visad på British Museum i december 2022)

Nedan foto av en gyllene kopia av hela den stora faraokavalkaden på Seti I:s tempelvägg!

Efter Ramses I och Seti I ärvde den då unge Ramses II Egyptens tron. Inte för inte har han kallats Ramses den store.

Som sig bör inledde han sin tid på tronen med att leda sin armé i strid utomlands. Anfallet mot Hettiterna, i nuvarande Turkiet, blev emellertid ingen strålande succé. Världens fram tills dess största slag, vid floden Karkemish, i faraos 5:e regeringsår kunde ha gått mycket illa. Nu fick Ramses II vara glad att både komma helskinnad undan och kunna kuva
de revolter som orsakades av hans prestigeförlust. Till slut fick han nöja sig med att få sluta fred med Hettiterna.

Själv har dock Farao Ramses den store en helt annan syn på saken!

Propaganda till vänster  - farao Ramses II:s segerrika självbild nu i British Museum, London

Verklighet till höger - fredsfördraget med Supilulilumas III av Hatti, i Neues Musem, Berlin

Väl hemma lät nämligen farao Ramses fylla en hel vägg i sina statsgudars tempelkomplex i Karnak med sin egen berättelse om sin stora seger över hettiterna.

Sedan började han bygget av Nya rikets tredje magnifika huvudstad. Han placerade den nere i nildeltat, och vem passade det bättre att uppkalla staden efter än han själv?

Staden fick namnet Ramses hus, Pi-Rameses och den är nämnd i Bibelns text. Se fältet till höger!

De byggde städerna Pitom och Ramses
(2 Mos 1:11)

Samma dag gav farao order till fogdarna och förmännen att inte längre dela ut halm till israeliterna när de skulle slå tegel. ”De får själva skaffa halm”, sade han, ”men ni skall kräva samma mängd tegel av dem som förut, utan någon minskning. De är lata, det är därför som de väsnas om att gå och offra till sin gud. Man måste hålla dem i hårt arbete, så att de är sysselsatta och inte får tid till några dumheter.” (2 Mos 5:6 – 9)

Arkeologerna trodde länge Ramses inte byggt mycket nytt, utan bara byggt vidare på den stad Ahmose erövrat från hyksosfolket. Det var nämligen där man hittade både sten och statyer märkta med Ramses II:s namn!

Det har så småningom visat sig att en senare dynasti, som regerar Egypten vid tiden för Israels kung Salomos regering, har återanvänt sten från Pi-Rameses i Avaris. Från Pi-Rameses finns inte mycket kvar på plats.

Ovan till vänster: sfinx från Pi-Ramese, senare märkt med efterträdaren Merneftas, och återanvänd av Sisak (farao Sehonq i) i Avaris / Tanis - som nu vaktar entréen till egyptiska avdelningen av Musée du Louvre i Paris.

Ovan till höger: fragment som sägs komma från det ursprungliga Pi-Ramses, nu i Fitzwilliam Museum, Cambridge.

Nedan: Ramses II med statsguden Aton från Thebe. Nu i Carlsberg Glypotek, Köpenhamn.

Den nya stora huvudstaden Pi-Rameses skulle bli det sista bygget israeliterna sattes på. Vilket som var det första, det nämner inte Skriften, och det är inte heller lätt att lista ut genom att läsa Bibelns text:

Herren sade till Abram: ”Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år. Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, och därefter skall de dra ut med stora rikedomar. Du själv skall leva länge innan du går till dina fäder i frid och blir begravd. Efter tre generationer skall dina ättlingar återvända hit, först då har amoreerna fyllt sina synders mått.” (1 Mos 15:13-16)

Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år. Just denna dag, då 430 år hade gått, drog alla Herrens härar ut ur Egypten (2 Mos 12:40-41).

Som redan har nämts regerade Ramses II mer än sex decennier. Han överlevde tre kronprinsar och den som slutligen fick efterträda honon, sonen Mernefta, var redan gammal vid sin kröning. Trots att han står i skuggan av sin mäktige fader är han mycket intressant för oss, eftersom Merneftas tid innehåller den första odiskutabla korsreferensen mellan egyptisk och hebreisk historia. Bibeln anspelar på hans namn – och han själv nämner israeliterna.

Aron skall förenas med sina fäder. Han får inte komma in i det land som jag har gett åt israeliterna, ty ni trotsade min befallning om Merivavattnet (4 Mos 20:24).

Enligt tidens sed skulle en farao kunna berätta om alla segrarna i början av sin regeringstid. Mernefta gör det på en stor inskription. Som fjärde och sista besegrade fiende i Asien nämner Mernefta Israel och säger att det lagts öde. Fotot till höger i Israel Museum, Jerusalem.

Vi får hjälp av hieroglyfernas sätt att skriva namn; det sista tecknet visar nämligen vad de föregående är namn på. Särskilda tecken finns för man, kvinna, stad eller rike. För Israel används ett tecken för folk. Det passar väldigt bra på de tolv stammarna innan de kommit att styras centralt av en gemensam kung!

Imperiets slut under en ny familj Ramses-faraoner - den 20e dynastin

Enbart namnen i regentlängden i slutet av det Nya riket skulle kunna lura oss att tro att familjen Ramses fortsatte med minst tio faraoner till. Så är det emellertid inte. Istället har nästa familj, den 20e dynastin på tronen, velat ha en tydlig kontinuitet med det förflutna genom att ta över inte bara faraos titel utan också namn. Men mycket mer än kontinuitet i namn blir det inte – tiden är inne för en av de mest abrupta förändringarna någonsin i Egyptens historia. Låt oss titta på vad som händer med det så grandiosa Nya riket.

Den nykrönte Ramses III behövde inte söka äventyr och strider utomlands. Krig och örlig kom till honom med de så kallade Sjöfolken. De hade egeiskt ursprung, men hade flyttat först österut och sedan söderut längs Medelhavets kust.

Hettiternas imperiums undergång orsakade de, mäktiga Kanaaneiska städer krossade eller erövrade de, bland andra staden Ugarit, i vilken har hittats vasen till vänster med farao Ramses III:s namn (nu i Louvren).

Till slut stod de utanför själva Egypten, men där tog det stopp. Ramses III försvarade hjältemodigt sitt rike mot en främmande invasion. Imperiet kunde han dock inte rädda. I Kanaans land är den egyptiska överhögheten redan  hotad från farao Merneftas tid.

 


Farao Ramses III dokumenterade naturligtvis sin seger över Sjöfolken, precis som alla faraoner skulle göra, men inte i tempelkomplexet i Karnak. Han byggde ett eget!

Till höger en sten med bild på tillfångatagna fiender,
med största sannolikhet de Bibeln kallar filiséer, nu i Israel Museum, Jerusalem.

Samtidigt med territoriella förluster drabbas Egypten nu av ytterligare två problem. Rikedomen smälter bort och de stora byggnadsarbetena upphör successivt. Det vore kanske något överdrivet att påstå att Egypten går bakrutt, men nära är det; både arbetskraft och guld tycks sannerligen ha försvunnit.

Nedan till vänster: Ramses III:s gravtempel, det bäst bevarade av alla från Nya riket.
Foto: Ashmolean Museum, Oxford.

Nedan till höger: Ramses III:s sarkofag, nu i Musée du Louvre, Paris.

Det är inte svårt att se parallellerna med den bibliska uttågsberättelsen:

Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans. - - -
De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder. Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna (2 Mos 12:33, 35-36).

Nåväl – att Sjöfolkens invasion blev det definitiva slutet för den egyptiska imperieambitionen verkar stå klart. Samtidigt tycks byggandet ha avtagit och rikedomen smält bort. Den enklaste förklaringen ser ut att vara ett snabbt och kraftigt dränage av arbetskraft, så att pågående byggnadsprojekt endast kunde avslutas med betalda arbetare vars löner i sin tur dränerade statskassan. Det som var kvar av den, vill säga, efter den ansträngande men ändå så knappa segern över Sjöfolken.

Läs vidare här

Denna den tredje delen om Israels slaveri i Egypten publicerades den 9 jan 2016.
Den faktagranskades och korrekturlästes den 18 januari 2016.
Flytt till fördjupningsavsnitten skedde den 5 augusti 2016.
Seti I:s kronologiska tempelvägg las till den 18 maj 2019.
Texten granskades vid en generell översyn av hela hemsidan den 28 november 2020.
En ny bild las till från kungalängden i Abydos och en bättre bild ersatte bilderna både  på den stora sfinxen
     och Ramses III:s sarkofag den 8 januari 2023.
Ännu en bättre bild ersatte Ramses II i sin stridsvagn. Den bilden visade sig föreställa Seti I, och byttes därför till en
     annan från British museum 2 dagar senare.