Hellenistisk tid - mellan den hebreiska Bibeln
och de grekiska Nya förbundets skrifter
Under 400-talet f.kr. var perserriket den tongivande stormakten från Jerusalems horisont sett. I det lilla Juda gick
livet sin gilla gång, men alla var inte lika intresserade av persisk överhöghet. Framför allt gällde detta de grekiska stadsstaterna i nuvarande Grekland och västra Turkiet.
Året 480 samlade perserna sin flotta och armé och inledde en invasion av Europa. Grekerna enades till försvar av sitt territorium. Varje stadsstat bidrog med det de var bäst på. Aten ledde grekernas flottor. Sparta försökte hindra persernas framryckning vid det trånga passet vid Thermopyle. Tyvärr var den persiska övermakten för stor trots att Spartas tappra krigare kämpade till sista man.
livet sin gilla gång, men alla var inte lika intresserade av persisk överhöghet. Framför allt gällde detta de grekiska stadsstaterna i nuvarande Grekland och västra Turkiet.
Året 480 samlade perserna sin flotta och armé och inledde en invasion av Europa. Grekerna enades till försvar av sitt territorium. Varje stadsstat bidrog med det de var bäst på. Aten ledde grekernas flottor. Sparta försökte hindra persernas framryckning vid det trånga passet vid Thermopyle. Tyvärr var den persiska övermakten för stor trots att Spartas tappra krigare kämpade till sista man.
Aten intogs och brändes av perserna, men deras flotta fick upprepade gånger se sig slagen av de vassare grekiska fartygen. Resultatet blev att perserna tvingades till reträtt. Grekerna inledde början till sin klassiska tid med stora byggnadsverk och landvinningar inom matematik och filosofi.
|
|
|
I Aten undervisade Platon, och något senare Aristoteles, vid varsin skola. Kung Filip II, som regerade i Makedonien i norra Grekland, anställde Aristoteles för att vara privatlärare åt sin son och tronföljare Alexander.
Vad Alexander lärde sig av logik, naturlära och annat av Aristoteles vet vi inte. Däremot verkar han varit en äventyrare av stora mått. Med bara en liten skara trogna anföll han perserriket och vann den ena segern efter den andra.
I Jerusalem berättas det fortfarande om att översteprästen Jaddua hade haft en dröm om att han utan vapen och klädd i Bibelns översteprästerliga dräkt måste gå ut och möta en kommande världshärskare. Jaddua är den sista person som nämns i den hebreiska Bibeln. Han var överstepräst på 320-talet f.kr.
Vad Alexander lärde sig av logik, naturlära och annat av Aristoteles vet vi inte. Däremot verkar han varit en äventyrare av stora mått. Med bara en liten skara trogna anföll han perserriket och vann den ena segern efter den andra.
I Jerusalem berättas det fortfarande om att översteprästen Jaddua hade haft en dröm om att han utan vapen och klädd i Bibelns översteprästerliga dräkt måste gå ut och möta en kommande världshärskare. Jaddua är den sista person som nämns i den hebreiska Bibeln. Han var överstepräst på 320-talet f.kr.
Efter besök i Jerusalem och i Egypten, där Alexander grundade en ny huvudstad, givetvis uppkallad efter honom själv (Alexandria) fortsatte han allt längre österut i det persiska riket. Till slut hade han lagt under sig i stort sett hela den då kända världen. Dog gjorde han ung, året 323 f.Kr. efter en överdådig fest i Babylon.
Alexanders välde delades mellan hans generaler, som byggde riken med grekisk kultur och grekiska som gemensamt språk i hela östra medelhavsområdet.
Jerusalem hamnade mellan Seleukos i Antiokia och Ptolemaios i Alexandria. Dessa två blev stamfäder till var sin egen kungafamilj som omväxlande styrde över Jerusalem.
På 250-talet f.kr. började kung Ptolemaios II Filadelfos i Alexandria bygga upp ett stort bibliotek. Det sägs att han ville ha minst en kopia av varenda bok som fanns skriven i hela världen. Översatt till det nya världsspråket grekiska skulle de förstås vara. På det sättet kom den hebreiska Bibeln att översättas och kunna läsas av hela den civiliserade världen.
Alexanders välde delades mellan hans generaler, som byggde riken med grekisk kultur och grekiska som gemensamt språk i hela östra medelhavsområdet.
Jerusalem hamnade mellan Seleukos i Antiokia och Ptolemaios i Alexandria. Dessa två blev stamfäder till var sin egen kungafamilj som omväxlande styrde över Jerusalem.
På 250-talet f.kr. började kung Ptolemaios II Filadelfos i Alexandria bygga upp ett stort bibliotek. Det sägs att han ville ha minst en kopia av varenda bok som fanns skriven i hela världen. Översatt till det nya världsspråket grekiska skulle de förstås vara. På det sättet kom den hebreiska Bibeln att översättas och kunna läsas av hela den civiliserade världen.
De enda som var annorlunda i den hellenistiska världen var judarna. De höll på sitt. Sin ende Gud, sitt språk, sina traditioner, sitt land. Till slut tröttnade de på försök att hellenisera dem och tog till vapen för sin frihet. Under ungefär hundra år skulle de vara självständiga, innan nästa stormakt gjorde entré i Jerusalem:
Rom.
Den som vill veta mer om detta bör lämpligen klicka sig över till
Nya Testamentets kronologi!
Den här sidan senast den 24 maj 2016.
Den korrekturlästes språkligt vid två generella översyner av hela hemsidan,
den 1 december 2020 respektive 7 januari 2023.
Rom.
Den som vill veta mer om detta bör lämpligen klicka sig över till
Nya Testamentets kronologi!
Den här sidan senast den 24 maj 2016.
Den korrekturlästes språkligt vid två generella översyner av hela hemsidan,
den 1 december 2020 respektive 7 januari 2023.