Eknatons, Nefertitis och Tutankamons liv: Amarnatid
När Amenhotep IIIs son installerades på Egyptens tron låg framför imperiet en av de största överraskningar landet någonsin upplevt. Egyptens själva livsnerv var konservativ. Om allt var som det alltid hade varit, då var gudarna nöjda och allt var – och skulle förbli bra.
Amenhotep IV var minst av allt konservativ.
Inte brydde han sig om traditionen att Egypten skulle dyrka många gudar.
Inte heller tyckte han om idén att gudarna skulle representeras av statyer.
Bara något år efter sitt trontillträde beslutade han att bara
en gudomlighet skulle tillbes i hans rike. Den kallades Aton.
Själv bytte den unge faraon namn till Eknaton.
Egypten hade tidigare tillbett både solen och solskivan, men Eknatons religiösa reform var något nytt, eftersom det inte var något fysiskt föremål som representerade gudomen Aton. Hovets konstnärer tog sig en rejäl funderare och valde till slut att avbilda Aten som solstrålar med händer. Händerna ger generöst ut hieroglyfen Ankh, som betyder liv, till alla som vill ha.
Eknaton själv är till utseendet mindre känd än sin berömda sköna hustru Nefertiti, och sin efterträdare Tuthankaton. Han valde den normala egyptiska stilen och återvände till det traditionella. När hans nästan orörda grav hittades 1922 var han begravd under namnet Tutankamon. Aton-tillbedjan försvann, men aldrig mer kunde Egyptens teologer på allvar hävda att det i verkligheten fanns många gudar. De behöll alla ärvda och invanda namn, men tänkte från och med nu att de alla bara är olika uppenbarelser av samme ende gudomlighet.
|
|
Kvarlämnat i Aketaton finns en hymn till Aton, det livgivande ljuset. Det spännande är att texten, om gudanamnet byts ut, är förvånansvärt lik början av psaltaren 104. Vem som har kopierat vem vet inte forskarna. Så läsaren får välja själv, var hebréerna först, eller var Eknaton?
I Amarna lämnades också kvar faraos arkiv med kopior av brev sända utomlands och originalen av inkommande internationella skrivelser. Alla är skrivna på diplomatspråket från mellersta bronsåldern, akkadiska. Genom att de skrivits med kilskrift på lertavlor har de bevarats ända till vår tid och kan läsas. En särskild grupp är klagomål från Kananeiska vasaller. Landet är oroligt, det pågår oroligheter och en invasion av marodörer. Furstarna norrut ber
farao om hjälp mot dessa rövarband. De kallar dem Haribu.
I Amarna lämnades också kvar faraos arkiv med kopior av brev sända utomlands och originalen av inkommande internationella skrivelser. Alla är skrivna på diplomatspråket från mellersta bronsåldern, akkadiska. Genom att de skrivits med kilskrift på lertavlor har de bevarats ända till vår tid och kan läsas. En särskild grupp är klagomål från Kananeiska vasaller. Landet är oroligt, det pågår oroligheter och en invasion av marodörer. Furstarna norrut ber
farao om hjälp mot dessa rövarband. De kallar dem Haribu.
Haribu-hulliganernas havoc i Kaanan är början till slutet på egyptiskt herravälde där. Efter Eknaton ska det dock dröja två sekel innan imperiet når sitt slut. Bronsålders-stormakten krossas av nästa metall på människans tidslinje: järnet.
Denna sida är granskad den 28 februari 2015.
Den korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 1 december 2020.
En till bild på Nefertiti, från Medelhavsmuseet i Stockholm las till den 7 januari 2023.
Denna sida är granskad den 28 februari 2015.
Den korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 1 december 2020.
En till bild på Nefertiti, från Medelhavsmuseet i Stockholm las till den 7 januari 2023.