Paulus - resenär under decennier

Aposteln Paulus är den flitige resenär som Nya testamentet beskriver så mycket av att det faktiskt går att beskriva hans liv någorlunda kronologiskt korrekt.
Det här är en äldre, kortare version av kronologin för Pauli liv.
Den som önskar ta del av en mer fullständig version använder knappen till höger!
Född är han som romersk medborgare (som de på bilden) i staden Tarsus i Cilicien, nuvarande sydöstra Turkiet;

tydligen i en välbärgad familj, eftersom han har möjlighet till teologisk utbildning i Jerusalem hos självaste rabbi Gamaliel. Allmänbildad är han dessutom, sin grekiska skriver han utan svårigheter och översätter vid behov direkt från hebreiskan. Filosofi och litteratur är han också kunnig i.

Men de kristna har han (i början) inte mycket till övers för. Ingenting alls, faktiskt!
Stefanus martyrdöd och Paulus kallelse

Pontius Pilatus var den som år 26 av kejsar Tiberius fått i uppdrag att upprätthålla ordningen i den alltid upprörda provinsen Judéen. Efter flera klagomål om övergrepp kallades Pilatus hem för att förklara sig och kom aldrig tillbaka. I Jerusalem innebar frånvaron av romersk befälhavare att inte all ordning och reda bestod. Ett exempel är att dödsdomar bara fick utfärdas av romersk landshövding. Det var ju därför Stora rådet var tvunget att övertala Pilatus att signera ordern om Jesu korsfästelse.
Trots att judiska myndigheter inte hade rätt att verkställa dödsdomar, stenades evangelisten och diakonen Stefanus till döds efter att ha anklagats för att ha predikat mot Mose lag och mot templet. Det borde rimligtvis inte ha kunnat ske medan Pilatus var kvar i Judéen. Tog Stefanus motståndare chansen att smida medan järnet var varmt så justitiemördade de honom år 36.

Paulus stod vakt nere i Kidrondalen vid huvudvittnenas rockar medan de kastade sina stenar och deltog sedan i pogromliknande förföljelser mot de kristna.
Några månader senare var Paulus på väg till Damaskus för att söka utplåna all tro på Jesus som Messias där. Det var den resan som blev vändpunkten för Paulus. Efter ett personligt möte med den uppståndne Jesus förvandlades Paulus från hans hetaste motståndare till mest engagerade medarbetare.
Fjorton år senare, berättar Paulus, besökte han det möte i Jerusalem där frågan måste avgöras om de hedningar som kommit till tro måste inlemmas i judendomen för att kunna vara riktiga anhängare till Jesus.

Detta första kyrkomöte vilket på sitt sätt konstituerade kyrkan som självständig organism och bekräftade dess organisation som synodal bör således ha ägt rum under året 49.
I öknen, Jerusalem och Tarsus

Vad hade då Paulus gjort innan dess? Direkt efter sin omvändelse hade han smugglats ut ur Damaskus, i all hast besökt apostlarna i Jerusalem men sedan ägnat tre år av ensamhet i öknen åt att befästa sin egen relation med Herren. Sedan försökte han ansluta sig till församlingen i Jerusalem, men togs bara egentligen på allvar av en viss Barnabas. Till slut skickades Paulus hem till Tarsus. Det bör ha skett omkring år 40.

Medan Paulus var hemmavid drabbades Jerusalemförsamlingen av nästa stora förföljelse, vilket ledde till att samtliga medlemmarna skingrades – och att de förstås predikade evangelium i ett otroligt mycket större område än förut. Några kom till den riktigt stora staden Antiochia, romarrikets tredje i storlek med mer än en miljon innevånare. Responsen på evangelium blev så överväldigande att ledarna inte räckte till. Överhopad av arbete for Barnabas till Tarsus för att leta fram Paulus.

Från Syrien som missionär i Asien och Europa

Det var från Antiochia Paulus sändes ut för att göra sina missionsresor. Den första gick över Cypern till några städer i provinsen Galatien, i nuvarande Turkiet. På Cypern träffade de landshövdingen Sergius Paulus. Han är omnämnd som befordrad till en finare titel år 47, men det framgår inte exakt när han började sitt treåriga mandat att vara Roms man på ön.

Även om Paulus alltid i sin mission tillämpade principen att dela evangeliet först med sina landsmän och först i andra hand med hedningarna, blev responsen ofta den motsatta. Överallt dit Paulus kom var det grekisktalande icke-judar som blev huvuddelen av de nya församlingarna. Det är nu frågan om hedning först måste bli jude för att kunna vara kristen blir så brännande att det dels blir orsaken till det första av många kyrkomöten, dels huvudtemat i det brev Paulus vid den här tiden skrev till Galatien.
Den andra resan förde Paulus landvägen genom vårt Turkiet till Europa. Efter besök i Tessaloniki och Aten kom Paulus till Korint. Stadens domstol bestod av en terrass
en manshöjd upp i luften där domaren satt - medan den anklagade fick stå på torget nedanför (bilden). Samtida med Paulus var Gallio domare där och det var han år 51.

Det var under sitt dryga året långa uppehåll i Korint som Paulus brevväxlade med församlingen i Tessaloniki. I varje fall det första brevet hade Timoteus som kurir.

I Korint mötte Paulus också Aquila och dennes hustru Pricilla, som kommit dit efter att ha utvisats från Rom av Claudius något år innan.

Hemresan gick båtledes österut över Medelhavet med bara korta uppehåll orsakade av sjöfartens behov.
Inför kungar och kejsare: Jerusalem och Rom

En av orsakerna till Paulus nya besök i Grekland var hans insamling till de fattiga troende i Jerusalem. Dit hade  han tänkt resa sjövägen men förvarnades om ett mordanslag och sände sina medarbetare till sjöss medan han själv tog landvägen i en vid båge till hamnstaden Miletos i dagens Turkiet  (som ståtade med bildens port mellan hamnen och torget).

Där mötte han Efesos alla församlingsledare i ett laddat avsked innan han med hela sitt sällskap fortsatte med båt österut.
I Jerusalem försökte Jesu bror Jakob gjuta olja på vågorna för att undvika att Paulus skulle anklagas på samma sätt som Stefanus ett tjugotal år tidigare. Det såg ut att lyckas, men Pauli motståndare hittade ändå på ett sätt att försöka röja honom ur vägen. Efter försvarstal inför folket och Stora rådet sändes Paulus till Ceasarea och landshövdingen Felix.

Det måste ha varit år 58, eftersom Paulus hade varit fängslad i två år när Felix slutade sin tjänst. Under de två åren är det troligt att Paulus skrivit de fyra så kallade fångenskapsbreven. I varje fall vore det inte meningsfullt att skriva till Kolossai senare, eftersom den staden totalförstördes av en jordbävning år 61 och aldrig återuppbyggdes.
År 60 blev det personalbyte på ståthållartjänsten i Caesarea och Felix mantel axlades av Portius Festus.

På bilden en romersk ämbetsman med kreditivbrevet stolt buret i vänster hand.

Festus ville ha Paulus mål avklarat och passade på vid det introduktionsbesök som gjordes av Herodes Agrippa II och dennes syster Berenike.

Efter sitt försvar hänvisade Paulus till sin rätt att som romersk medborgare å saken avgjord av kejsaren istället för i Jerusalem. Felix sände honom därför till Rom.
Förutom ett skeppsbrott, som orsakade en oplanerad övervintring på den lilla ön Malta, gick resan till Rom bättre än väntat. Väl framme inkvarterade sig Paulus på egen bekostnad i väntan på att fallet skulle tas upp av kejserlig domstol. Kanske förbereddes hans försvar skriftligen av medresenären Lukas och det han skrev blev senare en slags stomme till berättelsen om Pauli liv i det vi idag kallar Apostlagärningarna.
Efter två år i husarrest i Rom var Paulus inte längre begränsad till att undervisa enbart de som kom till honom. Enligt Romersk lag avgjordes inte något mål förrän båda parterna var närvarande och kunde tala för sig, men enligt lagen avskrevs också alltid en anklagelse, om inte målsäganden infunnit sig inom två år.

Året 62 var alltså Paulus på fri fot igen.

Bilden föreställer ett fartyg i Roms hamnstad Ostia, ett sådant Paulus rest med till Italien eller rest vidare med från Rom.
De sista åren

Om Paulus återupptog sina planer smidda innan resan till Jerusalem begav han sig då till Spanien och antika källor anger att han predikat till imperiets västligaste ända. Men i slutet av Kejsar Neros tid fängslades Paulus igen, denna gång som fiende till staten och sattes i Mamertinska fängelsets mörker, kyla och mögliga fukt.

Troligen är de så kallade Pastoralbreven till Timoteus och Titus från de sista åren av Paulus liv. Till Titus kan det vara någon som skrivit på Paulus uppdrag. Det är antytt i brevets annorlunda stil, som avviker från de andra paulusbrevens. Kanske är Paulus sjuk, eller så får han inte längre sända brev från fängelset utan en tillfälligt besökande medarbetare har fått memorera huvudtemana och sedan skriva brevet hemma efter bästa förmåga i Pauli namn.
Under denna den andra fångenskapen blev det en rättegång och den slutade med att Paulus dömdes till döden. Eftersom han var romersk medborgare avrättades han med svärd och begravdes där utanför Roms murar (bilden visar hur det ser ut idag).

Denna Pauli befordran till härligheten skedde ungefär samtidigt som de kristna på Jesu uppmaning flydde från det Jerusalem som några år senare skulle förstöras i grund.
Den här sidan skapades den 22 maj 2015. Den flyttades till fördjupningsavsnittet den 5 augusti 2016.
Den 14 mars 2017 flyttades den igen. I samband med att avsnittet om Paulus utökades fick den en hänvisning för dem som letade efter den förra sidan. Den 7 oktober 2018 las en länk till den förra sidan upp.
Innehållet rättades och sidan korrekturlästes vid en generell översyn av hela hemsidan - den 29 november 2020.