Arvet från Paulus

Svärdshugget som ändar Paulus liv, gör inte på något sätt slut på hans inflytande.

I Chester Beaty Museet i Dublin finns världens äldsta hela samling av Paulusbrev, från omkring år 200.

Jämför med hur de har bevarats i nära 2000 år, med det fragment som nämner den kejsare som fällde domen över Paulus!

(Bilden till höger, från Terme di Diocleziano, Rom)

Paulus missionsarbete i Europa hade följt mönstret från Filippi. De nyomvända organiserades som husförsamlingar, likt den som möttes i Lydias hus.

I sitt brev till de kristna i Rom hälsar Paulus till ledare i flera sådana husförsamlingar. Två hundra år senare känner vi till 25 olika husförsamlingar i Rom. Geografiskt ligger de alla i de fattiga delarna av staden. Paulus har själv noterat att det aldrig var många av de rika och mäktiga i denna världen som gensvarade till evangelium.

Några sådana husförsamlingar höll till längst i söder.

Till vänster den nutida byggnad som ligger ovanpå en av dem, alldeles i närheten av Porta San Sebastiano, den port där Via Appia leder in i Rom.

Här bodde fattiga människor, som inget hade att förlora, men allt att vinna, på att bli kristna.

Namnet, Chiesa di Santi Nereo e Achilleo är tillagt långt efteråt, med platsen är autentisk.

Här kommer arvet från Paulus verkligen i dagen!

En annan stadsdel med flera husförsamlingar var den väster om flodern Tibern. Idag kallas den Trastevere.

En av husförsamlingarna möttes i fru Cecilias hus. Det finns fortfarande delvis kvar och är mindre murrigt än Paulus egna rum i Rom, och därför trevligare att besöka.


Bilden: bostadshus under Santa Cecilia in Trastevere

Att stå värd för en husförsamling var inte alls riskfritt i kejsartidens Rom. Cecilia fick betala för det med sitt blod.

Det antas vara kejsar Severus Septimus (bilden från Palzzo Altemps) som lät avrätta fru Cecilia.

Cecilia själv är mer känd som död än levande (och vida mer känd än kejsar Severus). Cecilia är nämligen utsedd till att vara musikens skyddshelgon. . .

. . . hon har gett namn åt de svenska romersk-katolikernas psalmbok. . .

. . . och är (kanske) adressat för de fyra sångarnas i ABBA hyllning Thank you for the music!

Till allt detta fornkyrkliga bevarande av arvet från Paulus bör förstås också läggas renässansens, mer än tusen år senare.

I början av femtonhundratalet upptäckte nämligen en professor i Nya testamentet vid universitetet i Wittenberg att Paulus talar om frälsning som en gåva och om Guds längtan efter människors gensvar i tro.

Renässansens återupptäckt av Evangelium gjorde det möjligt att förstå hur både Paulus och fru Cecilia, och så många andra, var villiga att dö för sin tros skull.

En av de många som gladde sig över förkunnelsen om Guds kärlek och barmhärtighet var Katarina von Bora, som 1525 gifte sig med professorn i Wittenberg och så
blev fru Luther.

Hennes liv blev inte särskilt enkelt och definitivt inte vilsamt, som ansvarig för det stora profesorshushållet. Men hon visste att vad som än hände var Gud alltid där, alltid med henne och skulle aldrig lämna eller överge henne - en övertygelse från Paulus som fortsätter att planteras in i människors hjärtan än idag.



Bilden: Katarina von Bora står staty utanför det stora Lutherska hemmet i Wittenberg.

Arvet från Paulus är en tro som håller att leva ett vardagsliv i och att också dö på. Det arvet finner allt fler människor!

Denna sida lades ut den 15 mars 2017, under det femhundrade året sedan reformationen och det nittonhundra femtionde året efter aposteln Paulus död. Den korrekturlästes dagen efter.
Den granskades senast vid en generell översyn av hela hemsidan - den 29 november 2020.