Kyrkomötet i Jerusalem år 49
Även om Paulus alltid i sin mission tillämpar principen att dela evangeliet först med sina landsmän och sedan i andra hand med hedningarna, blir responsen ofta den motsatta. Överallt dit Paulus kommer är det grekisktalande icke-judar som bildar huvuddelen av de nya församlingarna. Det är nu frågan om hedning först måste bli jude för att kunna vara kristen blir högaktuellt sprängstoff.
|
Fjorton år efter sin avresa för att jaga kristna i Damaskus, berättar Paulus, är han tillbaka där allt började, i själva Jerusalem. Där besöker han ett möte med kristna ledare för frågan måste avgöras om de hedningar som kommit till tro måste inlemmas i judendomen för att kunna vara riktiga anhängare till Jesus.
Detta första kyrkomöte vilket på sitt sätt konstituerade kyrkan som självständig organism och bekräftade dess organisation som synodal, bör således ha ägt rum under året 49. Mötets beslut innebär att hedning får fortsätta att vara hedning även som kristen, vilket var vad Paulus hävdat och tillämpat sedan sin tid i Antiochia. |
Bilden: Jerusalem från söder. De fattigas kvarter t.v.
Modellen i Israel museum, västra Jerusalem (2014) |
Det innebar förstås inte ett förbud för jude att fortsätta vara jude efter att ha kommit till tro på Jesus. Det ligger ännu 333 år framåt i tiden, när kejsar Theodosius år 381 förbjuder alla andra religioner än jesustron i hela romarriket.
När vi nu redan gått en bit utanför berättelsen om Paulus och hans resor kan vi ju passa på att se hur den tidiga kyrkan styrs. Mötets ordförande är Jerusalemförsamlingens ledare Jakob, som är Jesu bror. Beslutet fattas av alla tillsammans.
Petrus har precis som Paulus anlänt till kyrkomötet från en av sina missionsresor. Han tar inte rollen som Han som bestämmer, utan som medlare. Det är Petrus som ägnar sig åt att jämka ihop de olika åsikterna till en helhet alla kan
leva med och stödja. Vid ett senare kyrkomöte, i Chalcedon år 451, är det en sentida efterträdare till Petrus, Leo I, som agerar medlare. Två lysande föredömen för vad kristenheten behöver biskopen i Rom till!
När vi nu redan gått en bit utanför berättelsen om Paulus och hans resor kan vi ju passa på att se hur den tidiga kyrkan styrs. Mötets ordförande är Jerusalemförsamlingens ledare Jakob, som är Jesu bror. Beslutet fattas av alla tillsammans.
Petrus har precis som Paulus anlänt till kyrkomötet från en av sina missionsresor. Han tar inte rollen som Han som bestämmer, utan som medlare. Det är Petrus som ägnar sig åt att jämka ihop de olika åsikterna till en helhet alla kan
leva med och stödja. Vid ett senare kyrkomöte, i Chalcedon år 451, är det en sentida efterträdare till Petrus, Leo I, som agerar medlare. Två lysande föredömen för vad kristenheten behöver biskopen i Rom till!
Den här sidan lades upp den 14 mars 2017. Den korrekturlästes två dagar senare.