Berättelsen om en fantastisk resa - om hur en bok blivit till

Det har varit en underbar resa de sista sju åren!

På Rockerfellermuseet i Jerusalem 2014 var det första gången jag slogs av en tidslinje som berättade om en tid av kraftig ekonomisk tillbakagång under en lång period av ovanligt torrt klimat.

Torkan följdes av en återhämtning. Övergivna städer återuppstod ur ruinerna  och befolkades på nytt. Då odlades marken återigen  upp och imperier växte till på nytt.

Till vänster:

Rockerfellermuseet
i Jerusalem (2014)

Samma sak fanns på British museum i London några veckor senare (bilden till vänster).

Det var då jag såg det för första gången: det som var Abrahams torra Kanaan, så annorlunda från Josuas och hur tiden av återhämtning måste ligga emellan.

Plötsligt blev det möjligt att hävda att Bibeln hade rätt: att berättel-serna i 1 Mos handlade om äkta, verkliga personer,som faktiskt levt.

Jag kunde bygga vidare på det som kristna påstått i århundraden: Josef blev faraos närmaste man under en tid när ett folk likt Josefs eget, främmande i Egypten, styrde där. Det var i slutet av den långa tid av återhämtning då Kanaan byggdes upp igen. Abraham måste ha levat i torrtiden innan dess, då allting fallit samman.

Dessutom berättade historikerna och arkeologerna om ett Egypten som reste sig, kastade ut de främmande härskarna, växte till ett imperium och uppförde monumentalbyggnader som aldrig förr (t.ex. enorma obelisker som den till höger som 1877 flyttats till London).

Ändå föll alltihop plötsligt  utan synlig förklaring ihop som ett däck efter en punktering.

Abrahams ättlingars tid som slavar i Egypten och deras flykt därifrån såg ut att förklara imperiets undergång.

Jag började skriva på en bok, som på ett enkelt sätt skulle förklara för mina medkristna att deras Bibel var sann. Även i dessa delar.

Det kom flera inspel längs vägen. Vid midsommartid 2018 hörde jag för första gången någon annan nämna att ”Abraham levde under en klimat-förändring.”

Året efter fick jag frågan om Jakobs familj på sjuttio personer kunde växa till mellan 2 och 3 miljoner under 400 år. Inga problem, det visste jag sedan länge. En gång hade jag med bara papper och penna räknat ut att det går. Nu använde jag datorn, och fick plötsligt se att den bild jag haft av tiden Israels barn vistades i Egypten var totalt  orimlig.
Det gick inte alls att påstå att Abrahams efterkommande varit slavar i fyra århundraden.

Det skulle behövas tre av dessa sekler innan de blivit så många att de märktes, hade något större ekonomiskt värde och till slut övergick till att bli ett hot mot Egyptens farao.

En lång, anonym vistelse i en avkrok av imperiet och en kort, intensiv tid i slaveri, så måste det ha varit. Är det inte precis vad 2 Mos berättar?

Jag skickade på försök ett rudimentärt manuskript till några bokförlag.

De flesta var som bokförlag är mest, hälsosamt skeptiska. Några tackade artigt, men bestämt nej.

Ett tyckte det behövdes en sammanfattning av de förkunskaper läsarna behövde.

Ett sjunde menade att självklart borde väl uttåget ur Egypten kunna dateras med hjälp av Bibeln?

Inte nödvändigtvis, visade det sig, när jag tog fram textutgåvorna och kommentarerna!

Men nu hade projektet vuxit ur sin ursprungliga plan.

Med nästan trettio sidor förkunskaper började det redan bli för långt.

Och med en djupdykning i vad den ursprungliga texten innehöll och betydde blev det plötsligt både akademiskt och komplext. Nu skulle det aldrig gå att göra någonting enkelt, den vanlige kristne till nytta, glädje och hjälp.

Den dödliga spiken i kistan gavs projektet av en av de kristna jag hoppats kunna välsigna med det. Jag hade berättat om hur DNA-sekvensering av filistéer visade att Bibeln hade rätt när den hävdar att deras ursprung var från Kreta, dvs. att de hade grekiskt – aegesikt ursprung. Svaret blev:

-”Vad spelar det för roll? Det står ju i Bibeln!”

Två små keramikföremål någon tagit med hem från en resa till Grekland - med liknande figurer av svanar och fiskar som filistéerna en gång tog med sig därifrån.

Inköpta i antikvitetstältet på torget i Karlstad 2019.

Där skulle det ha slutat. Manuskriptet borde ha blivit liggande på en hårddisk i en dator som redan var gammal och snart skulle blivit dammig och bortglömd. Om inte . . .

 . . . min biskop i det närmaste konfiskerat manuskriptet och sett till att det trycktes.

Det är väl inte så troligt att det blir någon som läser – men jag har i alla fall haft en otroligt rolig resa under tiden, som jag definitivt inte vill vara utan! Det har varit så roligt!

Detta förbereddes för utläggning på en dold sida den 3 augusti 2020. Publikt gjordes det den 8 augusti 2020.
Texten korrekturlästes språkligt vid en generell översyn av hela hemsidan - den 2 december 2020.